Stångehuvud

I slutet av februari begav vi oss för en tredagarsutflykt till Lysekil, där vi spenderade största delen av tiden i naturreservatet Stångehuvud. Vädret var nyckfullt och slog snabbt om från strålande solsken och två plusgrader till snålblåst och snöfall.

Området är inte särskilt stort, endast ca 48 hektar och går att runda på en eftermiddag, men utsikten över havet och rundade, rödaktiga hällar bohusgranit med spår av inlandsisen är oslagbar. Särskilt vackra är klipporna i kvällssolens gyllene sken, vilket gör att området är värt att besöka även vintertid.

Området kan tyckas kalt och kargt, men det finns gott om springor och små kärr som gör det möjligt för växtlighet att frodas. Trots att det var mitt i vintern fann vi flera arter. Där finns exempelvis trift, strandglim, strandkål, strandvial, strandbeta och fackelblomster.

Vissa leder var relativt branta och hade ojämnt underlag vilket gör dem svårframkomliga, men det är en perfekt plats att öva på lite svårare vandring med packning. Här och var fanns trappor och räcken som underlättar att ta sig fram över bergen.

Tillgängligheten för barnvagnar, rörelsehindrade och rullstolsbundna är god, då det finns en bred och ganska jämn stig mellan Pinnevik och Munkeviks Mule, samt en asfalterad stig från Pinnevik fram till Stångholmesund.

Vi kommer absolut att återvända till Stångehuvud. Här finns bad och klättermöjligheter för barnen och en naturupplevelse för alla åldrar. Området erbjuder leder med svårighetsgraderna 1 ,3 och 4, vilket gör att det är tillgängligt för alla.

 

Svårighetsgrader:

1 – Rullstolsanpassad väg

2 – Jämna stigar där ex. stenar och rötter kan förekomma

3 – Stig med ex. mycket stenar, rötter och backar

4 – Branta och/eller ojämna leder som kräver en del klättring

5 – Extremt otillgängliga leder

0 replies

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *